saaraahka – kvinnokraft

Projektet Saaraahka – Kvinnokraft

Hösten 2021 blev jag inbjuden av Idre Stiftelse att skapa ett dansstycke tillhörande öppningen av Tomas Colbengtssons utställning som är en del av svenska kyrkans Västerås stifts försoningsprocess med samerna och att de vill lyfta det samiska folket. Utställningen skulle att äga rum i Idre kyrka Juni-September 2022.

”Invigning av Tomas Colbengtssons utställning sker söndagen 5 juni i Idre Kyrka, även Biskopen kommer att vara där. Det vore väldigt fint och betydelsefullt om någon från Idre Sameby ville medverka och vi tänkte direkt på dig Marika och att dans tillhörande utställningen i kyrkan skulle vara en möjlighet. Dans är ju även det ett sätt att göra den samiska berättelsen hörd.” – Idre Stiftelse

”Jag tycker att det skulle vara fantastiskt om du Marika ville dansa till mina konstverk till öppningen av utställningen. Tänker att budskapet blir så mycket starkare då. Det jag vill och hoppas få göra är att installera en stor samisk cerninitrumma vid altaret i Idre kyrka. Samt så ska trumman spegla på ett verk som representerar Saraahka. Jag kommer att bygga en ny trumma med ett skåerrie som jag fick tag på i Jokkmokk. Trumman blir främst en symbol av den av kristna kyrkan bannlysta samiska religionen. På trumskinnet tänkte jag placera en vit riofjäder som visare. Syftet är en försonings gest men också att kunna lyfta den samiska kulturen/folket utan pålagda skamkänslor.” – Tomas Colbengtsson

Efter dessa fina ord och tankar om dans så kom idéen till mig att skapa ett stycke om Saraahka. Saraahka var den viktigaste gudinnan för kvinnor i sydsamiskt område och jag ville genom projektet utforska den samiska kulturen i samband med kristen tro.

Jag hade nyligen jobbat med projektet Aerpie och grävt djupt i mina rötter på min mors sida, vad jag ärvt från henne och hon i sin tur av sin far. Det jag ville nu var att diskutera med och intervjua min aehtjh-aahka, min farmor, som är en av de få kvar från den äldre generationen som levt på fjällen i gåetie, kåta, som nomadfolk och i ett med naturen. Vad hon som kvinna fått med sig från tidigare traditioner och hur hon hört och sett på Saraahka. Vem var egentligen Saraahka, hur hade hon varit i mänsklig form? Vad har dom för relation till den kristna tron och hur kan man fläta samman samisk tradition med kristen tro.

Jag ville skapa ett dansstycke som bekräftar den samiska kvinnokraften, samtidigt som vi tar tillbaka något som länge varit tabu. En samisk kvinna som jojkar, använder trumma och dansar i kyrkan. Kyrkan som tog ifrån den samiska kulturen både jojken, trumman och garanterat också dansen då vi inte vet något egentligen om samisk dans idag. Jag vill utforska hur vi idag kan hitta trygghet och samhörighet med kyrkan och ändå känna oss trygga i våra samiska traditioner.

I och med att detta blir enbart ett live tillfälle vill jag utöver live stycket skapa en dansfilm utifrån liveframträdandet och den samiska kulturen i en kyrklig miljö. Denna film kommer att kunna visas på olika filmfestivaler, i skolor och även köpas in att visas i kyrkliga miljöer så som konfirmationer osv. Förhoppningsvis kan detta även bli ett bidrag från Sápmi dansfilm att skickas ut som bidrag till andra urfolksfestivaler.

Jag kallar detta stycke; Saraahka – Kvinnokraft.